Jaaaaaaaaaaaa!

Två veckor gammal doktor och sedan några timmar lyckligast i världen. Idag fick Dr Jempa drömjobbet! Forskning och undervisning inom det område som ligger henne närmast om hjärtat. Fyra års projekt med en fot i näringslivet och en fot kvar inom akademin. Kan livet bli bättre? (såklart att det kan men just idag känns det som att jag har ALLT!)

Lite nervöst är det för nu måste man väl börja jobba PÅ RIKTIGT... No more jobba-hemma-dagar, no more lååååååånga-fikaraster-med-doktorand-kollegor. Men å andra sidan - ett RIKTIGT jobb med en RIKTIG lön. Har fortfarande inte hört någon om post doc tjänsten men nu när head-hunter-folket nu gav mig ett riktigt bra erbjudande går det före det mesta. Ska dock smälta informationen över helgen och diskutera vidare nästa vecka. Yeah right, som om jag behövde fundera... Har redan bestämt mig och är sååååååå glad! :o)

Dr G - get ready for some nice E-town lunches! ;o)

Dr Jempa är Dr Jempa är Dr Jempa

Äntligen! Dr Jempa är Dr Jempa for real! Efter några helgalna dagar har Dr Jempa landat. Eller nja landat är väl kanske att ta i. Fattar fortfarande inte riktigt vad som hände. Känns som att jag har blivit överkörd av en asfalt-tillplattar-maskin. Å andra sidan har jag en riktigt riktigt skön känlsa i hela kroppen emellanåt när jag inser att jag faktiskt klarade det!!!

Inga större missöden. Några positiva överraskningar dock - ny artikelidé ihop med opponenten, nytt jobberbjudande från betygskommittéemedlem, meddelande från post-doc-tjänst-ansvarig-professor att jag är på "the shortlist for the job" och inte minst fest i dagarna två inkl massa presenter!

Livet är underbart!

Ett inre lugn...

... har lagt sig i Dr Jempas sinne. Kan det vara lugnet före stormen eller är det verkligen så att hon njuter av nuet? Oavsett vad så kunde jag inte hålla mig borta härifrån utan måste skriva av mig lite.. Hur märkligt overkligt livet än är just nu så är det ju helt fantastiskt kul. Jag är på topp. Jag har kontroll. Jag ska få prata om det jag kämpat med i fem år i flera timmar och alla som frivilligt kommit dit har inget annat val än att lyssna. Hur ofta händer detta i livet? Svar never again. Once in a lifetime. Det måste man ta vara på. Dags att njuta av uppmärksamheten och vetskapen om att man kommit så här långt.

Imorgon är det dags för pajkastning. Tjoho! Mina närmaste kollegor ska få tillfälle att spy galla över mig och mitt projekt. Ska bli kul att höra deras kritik och förundras över varför de inte sagt nåt tidigare... =)

Dr Snuggles nästa!

Life of Dr Jempa är numera väldigt overkligt. Hon går omkring som i en liten bubbla. I denna lilla bubbla finns en salig blandning av förberedelser, inbjudningar, presentationer, hotellbokningar, intervjuer, festplanering, magkatarr, feberfrossa, lyckorus, ånger, stolthet och självgodhet. Livet är märkligt helt enkelt. Dr Jempa försvinner därför från bloggen ytterligare ett litet tag.. Nästa gång är hon förhoppningsvis en alldeles äkta Dr Jempa, eller som hon numera kallas av sina mindre populära vänner "blivande Dr Snuggles". See you on the other side, friends! =)

En spik-geek

Jaha, så var man spikad då. Ett stort steg för mänskligheten. Detta firades naturligtivs grundligt. Först med spiktårta och lite senare med spiköl samt åtskilliga glas spikvin. Behöver jag nämna att deltagarna inte var spiknyktra denna kväll...? Promenaden hem blev inte spikrak heller.

Ok, enough. Måste lära mig att inte spinna vidare på grejer i en hel oändlighet...

På post doc fronten intet nytt... Ligger lite lågt med andra alternativ just nu eftersom jag försöker fokusera på the D-day - festplanering med andra ord. =)

På post doc fronten intet nytt

Dr Jempa kollar sin epost ungefär var fjortonde sekund. Hur lång tid ska det behöva ta innan man får veta om man blir kallad till intervju? Hur lång tid kan det ta för professorn ifråga att höra av sig till de tre referenserna och få veta allt om hur bra jag är? Hur lång tid kan det ta för honom att inse att han aldrig kommer att hitta nån lika bra kandidat som jag? Ååhhhhh, mitt tålamod är fantastiskt*. Jag vill veta NU!!! Hela min framtid hänger på detta känns det som fast, som en mkt god vän sa till mig igår, annars får jag ta till en av back-up-planerna A till Ö. De finns ju men de är inte lika roliga... Back-up A är just nu head-hunter-alternativet, väldigt intressant men osäkert. Back-up B är... hmm.. också head-hunter-alternativet men i en annan form och väldigt dåligt betalt. Back-up C är... ehh.. syntax error. File not found.

Slutsats: Jag MÅSTE få den dära post docken**.

________________________________________________________

* Fantastiskt kort alltså.
** Njae, det måste jag väl inte men det vore bra för min ibland-på-tok-för-optimistiska-självbild och undertryckta äventyrslust.

Post-Dr-Jempa

Dr Jempa har fått tips om en post doc tjänst som hon tydligen har chans att få. Nu gäller det bara att bestämma sig för hur livet ska se ut de närmaste tre åren... Hmmm... Tål att tänkas på... Söka kan man ju göra iallafall. Vill gärna hålla alla dörrar öppna... Dessutom är det skönt att få tänka på nåt annat än den kommande disputationen. Den spökar i min hjärna precis HELA TIDEN...

Även om framtiden är skrämmande och oviss är det rätt spännande också att inte veta hur livet ser ut till våren... Var bor jag? Vad gör jag? Eller kanske framförallt; överlevde jag the D-day = disputationen? Känner mig något stressad för tillfället, vilket är ett ovanligt tillstånd för mitt i vanliga fall så självsäkra och lugna sinne...